Allt jag önskar mig är att vara ditt allt.

Jag önskar mig ärlighet, odelad kärlek, uppmuntran, välvillighet, trohet, omfamning i massor, att få vara det vackraste på jorden för dig, få ändlös omtanke.

Jag önskar mig ett moget men roligt förhållande där man ser framåt. Någon man kan se sig ha ett barn med i framtiden (är det töntigt?) och kan ta hand om ett hushåll tillsammans utan några problem eller tjafs. Det är bara självklart att man delar på bördan! Vi måste kunna ha roligt ihop.

Jag önskar mig självklar respekt och mysiga samtal till långt in på sena kvällar, och att kunna se varandra i ögonen och bara veta allt utan att uttala ett enda ord. Jag önskar att jag varje kväll fick gå och sova med dig och vakna vid din sida och du kan knappt vänta på att få se mig i ögonen och viska God morgon älskling.

Vi har haft allt detta.(kanske inte skaffa barn-biten!)

Jag saknar dessa ögonblick med dig..

Vi glömde bort allt bra som fanns och allt rann iväg ut i sanden..

Vad hände med oss? Eller ännu viktigare.. Vad händer nu?

Tänk om allt gammalt tjafs kunde bara försvinna och det enda som finns kvar är allt det bra som jag skrivit ovan!? Vad händer då om allt som är kvar är detta bra vi kunde ge varandra?