Befinner mig i Kiruna. Åkte hit med pappa igår tisdag morgon. Åker hem igen imorgonbitti torsdag. Förutom att vi åkt hit för att hälsa på min faster så var det även pappas sätt att försöka bromsa upp mig till att göra något avkopplande, komma bort lite. Det har faktiskt funkat en del. Ända fram till ikväll har jag inte gått in på min mail och endast använt telefon i nöjessyfte för att fota och hålla kontakten med mina vänner.
Jag har promenerat och pratat massor med pappa och jag känner mig något lugnare och klarare, iaf dagtid. Jag förstår att jag måste göra vissa omprioriteringar om jag ska fortsätta fungera.
Imorgon har jag även ett första möte hemma med en psykoterapeut som jag blivit rekommenderad att träffa utifrån hur jag mår med min stress.
Det ska bli spännande att se vad det kan ge.
Framförallt insikten tror jag är det största - och att jag bett om hjälp. Jag är bara rädd att jag kan vara för nära bristningsgränsen till att mindre justeringar hjälper, att jag måste bromsa hårdare för att fortsätta fungera i mitt jobb och inte förändras som den person jag är.
Det finns vissa mål i livet som jag vill uppnå och jag kanske inte vet exakt vad de är ännu - men livet - det handlar om mjuka värden. Att trivas med sitt jobb, vara trygg i sitt hem, ha en familj, må bra med sig själv, älska och känna sig älskad.
RocK.

Mitt senaste inlägg var 2014-07-17 !

Kan ni förstå hur länge sedan det är, hur mycket som har hänt!

Förra månaden satt jag och läste mina minnen i bloggen från exakt 7 år sedan även. Det var tiden då jag och Dan var tillfälligt isär. Vi separerade för en kort period. Denna gång igen skriver jag igen om separation och om hur jag bor på mitt jobb - Hotell Valhall. 

Det är en stor skilnad denna gång! 

2015 gifte vi oss, lyckliga som få. Vi har bott tillsammans med våra katter i det hus vi köpte gemensamt. 

Sedan början på september så är vi ej längre ett par. Sedan lite mer än en månad sedan är vi skiljda.

Det finns så många bra minnen även om vi nu glidit isär. Jag kan inte tala för honom, men jag vill tro att det är allt bra vi kommer bära med oss, och det som varit dåligt kommer falla i glömska. 

Jag har skaffat min första egna lägenhet sedan 1 november och jobbar på att flytta in där nu - sakta men säkert. Det känns skönt, men samtidigt vemodigt att flytta ut från hotellet. Här känner jag trygghet och är aldrig ensam. Kanske jag har känslor av ensamhet men det är en annan sak.

Det är mycket som sagt som hänt sedan sist jag skrev här i min blogg.

En sak består ser jag tragiskt nog. Jag tycker min stress är flyktig. Den är där för stunden. Jag inser när jag läser här att den funnits i mitt liv i minst 8 år. Åtta år!? Hur är det möjligt? Vart for tiden?

Mitt förra inlägg från 2014 var försommaren jag hade problem med yrsel. Den återkom den julen och året senare igen. Trodde det var kristallsjuka. Kanske det var så delvis första gången, jag vet inte då, men ett som är säkert - stressen är påtaglig!

Det pratas om väggar man kan springa in i, men de ser jag då inte. 

Men jag har fått mina varningstecken. Yrseln, svårigheterna att somna, koncentrationssvårigheter, ytlig andning, värk från spänningar i axlar/nacke, minskad matlust, hurmörsvängningar, och sedan kom "aha-upplevelsen". Skit också, måste jag ta uti med det här..också!

Jag har insett, jag har sagt det högt. Men hur ska jag ha tid att ta uti med det här med?

Att jobba 100%, ha de olika uppdrag jag har idag, leva i känslostorm och vara mitt i en skiljsmässa, flyttkaos med mina saker i tre olika hem och hus/kattvakt var eventuellt någonstans här som glaset börjar rinna över. Det krävs så lite för att det ska bli det där sista.. den sista knuffen så faller jag. 

Det här är ett medvetandegörande. Att tala om det högt. Så här är det.

Jag är glad. Det är jag - nästan hela tiden. Men jag känner att det också är något som inte riktigt stämmer på insidan.

Jag gör massa roliga saker, trivs jättebra på jobbet, har fantastiska vänner och min kära familj och stöd där jag skulle önska. Mina uppdrag är intressanta och roliga de med. Jag försöker hitta tid för mig själv, men det blir på natten då jag ligger vaken så det hjälper inte direkt min sömn.

Det är bara lite mycket nu... "men det är ju bara tillfälligt" - sa hon för länge sen!

R0cK/VW