Ur ordning föds kaos

Jag blir inte riktigt klok på hur hjärnan är funtad egentligen!

Ju mer jag tänker desto mindre vet jag! Fullständigt ologiskt!

Jag trodde att alltid var glasklart - tiden har visat att jag är mer förvirrad än någonsin!

Men det är klart att det tar tid. Egentligen förstod jag från första början att allt skulle ta tid. Jag hade bara råkat stänga av mig själv en stund! Men sen kom allt som en svallvåg över mig.

Många nätter utan sömn och många tårar senare står jag här - fortfarande utan några svar!

Jag har iaf gått igenom en gråtperiod nu och fast det är tungt så känns det så jäkla bra att jag lyckats släppa fram det! Ett tag undrade jag nästan om jag var helt känslokall!

Jag börjar bli trött på att vara förvirrad. Trött på att inte ha ett hem där ALLA mina saker är! Att sova lite här och lite där är ingen höjdare - även om det kändes smidigt från början att bo här på hotellet där jag jobbar! Men det funkar inte att bo på arbetet - jag är ju aldrig ledig känns det som! Blir nog snart utflytt härifrån även om jag inte hittat ny lägenhet! Kanske börjar packa bort mina saker redan om nån dag!

Jag måste hitta en fast punkt att stå på - då kanske bitarna börjar falla på plats? Om jag står stilla en stund kanske tankarna hinner fastna!?

Då är bara nästa fråga - Vart är denna plats för mig?