People get lost when they think of happiness as a destination.

We always think that "someday I'll be happy", like when we get that new car, that new job or that person in our life that fix everything.

But happiness is a mood and a condition - not a destination.

Its like beeing tired or hungry - its not permanent. It comes and goes and thats okey.

If people thought of it that way they'll find happiness a lot more often.

-Knyckt ur OTH.

Detta är ord som jag bara fastnade så mycket för då det är så väldigt spot on!

Jag tror att detta stämmer in på de allra flesta - man söker efter lyckan - man tänker att "sen blir jag lycklig", "i mitt kommande förhållande blir jag lycklig". Precis som han säger så är lycka ett känslotillstånd. Man är tillåten att känna sig bedrövad och ledsen för att sen nästa dag vakna och tycka att; "Det här är en bra dag, idag är jag lycklig".

Det är helt normalt och de flesta av oss fungerar såhär. Det är bara att vi är alltid så ivriga som människor att placera in allt i olika fack - man ska bedömma sig själv som person att "är jag lycklig eller inte", och så försöker man räkna ut något slags snitt på "hur många dagar om året är jag glad? Jaha - kanske jag är lycklig då!"

Jag säger; Feel the moment!

Bjuder här på en gammal låt som gör mig glad :)

Nu är det måndag - ny vecka med nya planer, uppdrag och jobb.

Min plan för denna vecka var även träning. Ska planera in att gå på nåt pass på TC tror jag samt ett besök i gymmet. Det behöver min lilla kropp.

Helgen har fördrivits i nykterhet. I fredags kväll jobbade jag. Gick bra - men skam hade väl varit annars då det var vädligt lugnt + att jag jobbade med ett proffs - Jowa! :)

Lördag då... Ja då var det ansiktsmålning på folkan på förmiddan. Sen gick jag ner på valhall i min krigsmålning (ja, jag måste ju få måla lite på mig själv med). Åt lunch där med Linda och surra lite med kollegorna innan jag stack hemmåt igen. Städat lite i lägenheten. Sen for jag till Erik & Tarja och hänge där nästan hela kvällen. Sen for jag och kolla film - Världens bästa film då. Ja The Crow förståss - Undra hur många ggr man sett den egentligen.. 50? :)

Söndag så började jag dagen med att åka till luleå och hämtade hem Anna till K-borg och sen for jag till mamma och pappa och kdf'a ihop en farsdagsmiddag - Porterstek. Mums!

Erik m. familj kom också och åt med oss. Sen proppade vi i oss massa fika innan det var dags att fara hem.

Jag skulle in en snabbis på Valhall för att kolla läget - fastnade typ 2 timmar. haha. Hjälpte till lite smått att plocka bort disk och så hamnade jag i att göra löjromstoast till två gäster - hur det nu gick till att jag hamna i det! :)

Fastnade i en film hemma i soffan innan det blev dags att sova där baki 2 på natten!

Idag har jag tvättat kläder, varit på måndagsmöte på jobbet, hämtat upp Anna och lånat ut min bil till henne. Nu ska jag dammsuga lite här. Katterna hårar ju ner Allt! Men med lite musik igång går ju det lätt att städa så :)

Imorgon är det tisdag - och då släpps senaste OTH avsnittet i usa så då kan jag börja leta det på nätet! woho! :)

Läse nyligt en ledare i aftonbladet (tror jag det var) om hur takidas låtnamn där kan tolkas in i dagens behov av att alltid måsta vara kontaktbar. Mycket bra skrivet där kring hur man aldrig är helt ifred. Hur många av er där ute stänger egentligen av sin telefon då man går och sover - eller är på möte osv.. Ljudlöst heter det! Då missar man ju inget!!

Tydligen jobbar de på att ta fram så man får ha på mobilen på flyget med. Men helt ärligt - är det inte skönt att ha med fristad för denna kontaktbarhet? Vart vi än befinner oss i världen måste vi ha koll eller att andra har koll på oss. Är vi inte på facebook eller har igång mobilen - så finns vi inte!?

Våga vara onåbar - om än för en stund..

Allt jag önskar mig är att vara ditt allt.

Jag önskar mig ärlighet, odelad kärlek, uppmuntran, välvillighet, trohet, omfamning i massor, att få vara det vackraste på jorden för dig, få ändlös omtanke.

Jag önskar mig ett moget men roligt förhållande där man ser framåt. Någon man kan se sig ha ett barn med i framtiden (är det töntigt?) och kan ta hand om ett hushåll tillsammans utan några problem eller tjafs. Det är bara självklart att man delar på bördan! Vi måste kunna ha roligt ihop.

Jag önskar mig självklar respekt och mysiga samtal till långt in på sena kvällar, och att kunna se varandra i ögonen och bara veta allt utan att uttala ett enda ord. Jag önskar att jag varje kväll fick gå och sova med dig och vakna vid din sida och du kan knappt vänta på att få se mig i ögonen och viska God morgon älskling.

Vi har haft allt detta.(kanske inte skaffa barn-biten!)

Jag saknar dessa ögonblick med dig..

Vi glömde bort allt bra som fanns och allt rann iväg ut i sanden..

Vad hände med oss? Eller ännu viktigare.. Vad händer nu?

Tänk om allt gammalt tjafs kunde bara försvinna och det enda som finns kvar är allt det bra som jag skrivit ovan!? Vad händer då om allt som är kvar är detta bra vi kunde ge varandra?

Hösten..

Den är vacker. Den fryser ner allt vackert med sommaren som just passerad och stannar upp tiden, för att sedan tina upp allt igen då våren kommer!

Nu är det November - Det är väl ändå ett tecken på att vintern är här? (Förutom att det börjar bli svinkallt!)

Ja - Vintern är på gång in med alla sina förtrollande snöflingor och tankar på mys under en filt en kall dag!!

Idag har jag och Anna varit ute på prommis på Göllihatten. Det var nice. Det är så skönt att få komma ut i friska luften och röra sig lite emellanåt!

Nu sitter jag hemma i k-borg och grubblar på livet och kärleken. Ja. det brukar vara så!

Oftast så har man inget nytt att fundera på utan grubblar runt i cirklar som jag tidigare skrivit om!

Med Dan känns det som luften är rensad på det mesta gammalt groll som funnits. Och det är skönt att vi kan prata med varandra utan att varje gång känna att man måste dra upp något jobbigt som vi måste prata om. Något som legat och pyrt och stört. Nu är samtalen lite annorlunda - lite bättre och oftast utan tårar!

Det känns stort att vi har gått från att ha knappt pratat med varandra innan det tog slut - till att nu prata på något sätt (telefon, sms eller träffas) nästan varje dag. Det är bara tråkigt att ett jobbigt uppbrott behövdes för att vi skulle nå hit!

Jag vet ännu inte riktigt vad framtiden har med sig, om vi blir ett par igen - fast med väldigt små försiktiga steg.. - eller om vi kommer se på varandra och känna att vi växer isär från varandra istället för att växa med varandra! Tiden får väl visa det antar jag!

Livet gå iaf frammåt och man växer hela tiden som person, vem man får med sig på resan vet man inte alltid!

Jag har iaf inte bråttom nånstans men.. Life wont wait!

Om allt kom ner till nåt så enkelt som att det enda som behövs är kärlek så vore vår vardag så mycket enklare! Man vill ju ha någon att vara nära- så funkar ju vi människor! Men att skapa en relation med någon som man kan hålla ihop med i ur och skur, att hitta glädje i en grå vardag och få stöd då det behövs -det är lite klurigare, trots att det är så väldigt självklart! Eller?