Tro! Jag har aldrig varit troende. Eller inte vetat om att jag tror på något större.
Eller, egentligen tror jag förståss på något större än mig själv - människan - men inte större än livet.
Det vore ändå skönt att tro lite mer, på något stort, något att sätta lite extra hopp till då det ser mörkt ut i världen.
Jag är iaf övertygad om ?något? efter döden, för jag kan inte acceptera att det vara blir svart. Jag upplever ju världen genom mina ögon - och världen kommer naturligtvis inte upphöra den dagen jag dör, men jag kan inte på något vis föreställa mig att jag slutar iaktta den.
Förstår ni hur jag menar? Har ni tänkt så?
Jag kan knappast vara ensam om att känna så.
Kanske det är något existentiellt behov, eller kanske rent av något självgod tanke, inte vet jag men det känns orimligt om jag skulle medvetandemässigt bara raderas när bäst före-datumet går ut.